OppositeDay

Idag har varit en dag av slumper. Först är jag på väg till bussen från skolan och tänker på vårat skolfoto, om vi ska driva med idrottarna och klä ut oss till en varsin sport. Jag funderade på golf och precis då tittade jag in i ett skyltfönster och såg en golfklubba och en boll. Och precis nu när jag började titta på Desperate housewives åt jag en banan och precis när jag tar ett bett så gör gubben i vinjetten det med. Sånt är kul tycker jag.. haha.

Jag blir rädd för mig själv ibland. När jag lyssnar på musik, som nu. Viss musik eller vissa låtar ger för mycket känslor som jag inte vill få nu. Jag känner mig orolig, jag andas fortare och blir yr. Kanske vill jag gråta, men som mest får jag några tårar i ögonen. Inget mer. Samtidigt kommer jag mig inte för att stänga av musiken, utan jag fortsätter att plåga mig med den. Jag vet inte om jag bara plågas, eller om det faktiskt hjälper mig på nåt sätt. Jag vet inte ens vad det är jag funderar på, eller vad som gör mig orolig. Det påminner mig bara för mycket om den gamla tiden, och även om den är förbi så dyker problem upp. De problem som har skapats efter det här, som ger mig vissa svårigheter nu.
     Jag kan inte slappna av och lita på att han verkligen tycker om mig, det finns alltid ett tvivel att han helt plötsligt inte gör det längre. Precis som då. Det kom mer som en chock än vad det här skulle göra, eftersom det var efter ett och ett halvt år utan några tvivel överhuvudtaget. Nu skulle det inte förvåna mig lika mycket, jag vet ju att känslor kan förändras fort. Jag själv har inte upplevt det och kan inte säga att jag direkt förstår, men samtidigt har ju jag råkat ut för det och det räcker för att veta. Mitt problem nu är inte det som hände för ett år sedan, utan det dåliga som kom av det. Hittills har jag bara koncentrerat mig på de bra sakerna jag har lärt mig, men nu när man har ny kille märker man lätt de negativa sakerna också.
     Jag är självklart rädd för att bli ensam igen. Det är september och hösten kommer. Den 13 oktober för ett år sedan är en dag jag bara vill glömma, jag vill bara glömma det jag kände då. Jag vill inte känna det igen. Jag är rädd för vad som skulle hända med mig om jag blev ensam igen.
     Jag vill bara kunna slappna av och ta allt som det är just nu, då blir allt så mycket bättre. Så var det med min första kille, jag hade aldrig haft någon innan och då flöt allt bara på. Man hade inte en tanke på att känslorna skulle kunna försvinna, eftersom man inte visste någonting mer än det man var i just då. Man hade inga egna erfarenheter att jämföra med, så som det är nu.
     Nu har jag tappat vad jag kände, någonting bara sköljde över mig när jag lyssnade på en särskild låt. Nu är det inte alls lika starkt längre. Fortsätter se på TV nu istället, är nog bättre för mig. :)