OppositeDay

Herrgårdsfröken
- en tantnovell av Anders S Nilsson & Petra Berndalen
Ingestrands Camping 2008

Genom det öppna fönstret for en fläktande bris, som fick den lätta tyllgardinen i rörelse. På sängen hade hon lagt sig för att ta igen sig efter det livgivande crocketpartiet. Han hade låtit henne vinna, det hade hon genast märkt, genom hans tydligt medvetna misstag som han så löjligt trodde att hon gick på. Men inte hade hon sagt något, nej, hon lät honom trivas i sin villfarelse. Han kunde gärna få tro att hon var den tossa många tog henne för.

Hon lät blicken fara över rummets väggar, som sedan hennes barndom haft ljusa tapeter med favoritblomman förgätmigej. Hennes farfarsfar hade varit med vid bygget av gården, och sedan dess hade den tillhört familjen Broo. Idag ägde hennes far gården, och…

Plötsligt hörde Linnea ett skrik som kom från gårdsplanen. Hon for upp i all hast, hennes sjal fastnade i den lilla glasvasen med liljekonvaljer, varpå den obönhörligen rämnde i golvet och splittrades. Hon böjde sig ner för att plocka upp skärvorna. Den vita mjuka huden i handflatan fläktes upp av de sylvassa glasbitarna. Först var det bara ett öppet tomt sår, men strax flödade det röda varma blodet som blandades med de vita oskuldsfulla liljekonvaljerna. Hon tog det som en förebråelse om vad som skulle möta henne på gårdsplanen. Hon förband sin trasiga hand med den franska sjalen hon fått av sin kusin Rutger. Hon ansåg att det var hennes mänskliga plikt och något som herrgårdsetiketten krävde att även en skadad kroppsdel skall se prydlig ut. Ett konventionellt förband var icke att tänka på i detta läge.

Hon träder ut på gårdsplanen och får till sin förfäran syn på den späda kvinnofiguren som en gång varit den levnadsglada pigan Rut. Nu låg hennes lekamen i en i skräck förvriden vinkel, vilandes mot den vackra porfyrurna som prydde gårdsplanen. Vår herrgårdsfröken drog häftigt efter andan vid denna groteska åsyn. Genast insåg hon att den fagra möns död ej var naturligt åbringad. Genast rusade hon in i huset igen för att larma länsman. När hon vevat klart sin telefon hördes växelfrökens lugna stämma på andra sidan tråden, vår fröken gastade, så högt som en herrgårdsfröken någonsin kan gasta, att få bli kopplad till Gunnar W., konstapel i byn.

- Wernersson, brummade han, när hon äntligen nådde fram. Hon framförde sitt ärende i sitt lugnaste jag och utelämnade få detaljer. Han upplyste att han skulle be Bengtsson ställa trillan i ordning för skyndsam avfärd genast efter aftonmålet.

Knappt hade Linnea torkat tåren från sin kind när hon hörde ljudet av de klapprande hovarna från länsmans trilla. Hon hade inte tidigare träffat länsman då han nyligen flyttat till byn. Det var en kraftkarl som steg ned från trillan, en man med pondus. Håret hade grånat vid tinningarna men i hans ögon syntes livsglöd som borgade för att den här mannen var i sina bästa år.